140122
Jag hör hans hjärta slå så fort att jag tror hans bröstkorg ska sprängas när jag ligger intill. Och jag vet att saker ändras, personer ändras och allting kommer inte alltid se likadant ut. Men när jag ligger bredvid honom tänker jag att om jag bara fick önska en enda sak i hela världen skulle det vara att det här aldrig ändras.
191113
Mänsklig värme, snälla kom närmre.
211013
Hur skulle jag klara av alla gråa, stressiga dagar den här hösten om inte han fanns där?
Om jag inte hade en famn att krypa in i, någon som kramar om mig och säger
jag älskar dig när det bara blir för mycket av allting på samma gång.
För just nu är det en sådan tid, när allting måste hinnas med på en och samma gång.
Att på samma gång försöka göra klart allt i skolan, få bra betyg, göra alla måsten, träffa de man tycker om, försöka lösa andra problem, försöka välja rätt val hela tiden och samtidigt leva lite där emellan. Försöka ta det lugnt då och då mitt i all stress.
Men om en vecka är det äntligen höstlov, och då ska jag göra alla de saker jag inte har tid med nu.
Hoppas att hösten flyter på för er. Att vinden blåser er i ryggen och inte i ansiktet.
240913
Han är allt jag tänker på.
020913
Nu har årets första höstmånad kommit och det känns i vinden trots att solen fortfarande skiner.
Tänkte att vi kunde titta tillbaka på hur det såg ut precis vid den här tiden för ett år sedan.
Den åttonde september startade jag min blogg, raderade bloggen jag hade haft innan och kände att
jag behöver en förändring. Så ända sedan där kan ni läsa, allt annat är raderat.
Minns att det var mycket kallare då än nu, så drack te för att värma mig och mot halsontet som alltid kommer när graderna sjunker.
Klädde mig i varmare kläder. Bytte ut sommarklänningar mot stickade tröjor.
Ungefär såhär kunde en helgmorgon se ut.
Och i slutet av september hade löven hunnit byta färg.
Men trots att det kändes mysigt när hösten kom förra året så var det något som hände när sommaren tog slut.
Och mina anteckningar såg mer ut på såhär;
Tystnaden talade högre än orden.
Jag ler och de kommer sluta ställa frågor.
För en gång skull, tänker jag, snällsnällasnälla låt mitt bästa vara bra nog.
Men vet ni vad jag känner på mig? Att den här hösten kommer bli så himla mycket bättre.
Det måste den bli.
200813
Imorgon börjar skolan igen, efter ett himla fint sommarlov.
Och jag känner mest att
måste sommaren ta slut så fort?
Kan jag inte få vakna upp av solsken genom fönstret, i hans famn, och veta att vi inte behöver skynda oss iväg till skolan?
080714
Varför gick du? frågade jag.
Varför lät du mig? fick jag som svar.
030713:2
Jag saknar honom så himla mycket.
140613
Ville säga till honom att detta får aldrig ta slut, eller hur?
Jag ville stanna tiden just där, just då. För jag vill att detta aldrig ska ta slut, aldrig någonsin.
Men han tog tag i min hand, som om han läst mina tankar, som för att visa att nej, det kommer gå bra.
300513
Hjärtat skriker; var är han ikväll?
Han är allt jag drömt om (och lite till)
Hans lukt sitter kvar på mina lakan och hans läppar har lämnat avtryck på min hud, som om lite av honom stannat kvar. Ljudet av hans hjärtslag finns kvar inom mig, och hans leende är som fastklistrat innanför mina ögonlock. Att träffa någon som är allt man letat efter, utan att man egentligen inte alls letat. Kanske bara saknat någonting utan att riktigt vad.
140213
Har ni någonsin funderat över hur mycket förälskelse en människa kan bära?
Utan att gå sönder. Utan att explodera.
060413:2
Att vakna upp bredvid honom. Han som alltid vaknar senare än mig. Att vakna upp och veta att han som jag tycker om väjer att sova med armarna om mig och inte någon annan. Att titta på honom som är så morgontrött att han knappt orkar öppna ögonen är det finaste jag vet. Han är det finaste jag vet.
270313
2012
Det är vår och allt är så vackert och nytt. Jag känner utan att tänka.
Det är sommar, alldeles för kallt och det är meningen att vi ska känna så mycket, men jag känner ingenting. Jag förstår inte att det får mig att må dåligt.
Det är tidig höst och hans ord slår mig som ett slag i magen. För första gången hjälper varken ord eller kramar.
Det är höst och höstsolen tränger sig igenom mina gardiner. Jag förtränger allt jag inte vill känna. Kryper undan och går sönder, lite i taget.
Det är vinter, nyårsafton. Med sand under fötterna, trettio grader i luften trots att klockan slagit midnatt och fullt av lyckliga människor runt omkring mig tänker jag att nästa år ska bli så mycket bättre.
Sedan blev det 2013 och jag träffade honom. Han som lagade allting som varit trasigt alldeles för länge.
ingenting skulle vara detsamma om han inte existerade
Hon ligger vaken och undrar om det är värt all smärta. Om han är värd hennes ständigt våta kinder och sömnlösa nätter. Hon pratar inte längre om framtiden, vågar inte ens tänka på vad som händer om en vecka eller ens imorgon. För hon vet att hans framtid redan är noga planerad,
men hon finns inte med i den.
Det enda hon är rädd för är att förlora honom. För om hon ger upp hoppet har hon inte längre någonting kvar. Ingen som kan krama bort det som skaver och gör ont, torka bort hennes tårar och säga vad fin du är idag. Då har hon ingen att dela hemligheter eller prata med, inget famn att somna i.
Han är hennes allt, men hon betyder ingenting för honom.
020313
Jag tittar på hans rygg. På hans leverfläckar som bildar mönster. På hans hår som lockar sig lite i nacken. Och jag tänker hur kunde jag någonsin leva utav det här? När han vrider huvudet åt sidan för att titta på mig känner jag mer än vad som egentligen går att känna. Och tänk att honom jag tycker mest om i hela världen, tycker om mig också.
120213
Jag har träffat honom fyra dagar i rad nu, men ändå saknar jag hans värme direkt när jag släpper hans hand.
310113:2
290113
Aldrig hade hon känt sig så tom, en smärta kom farande genom hennes bröstkorg.
En smärta som kändes kallare än januarikylan.
150113:2
Det är svårt att låta någon gå som man delat allt med. Som känner mig bättre än någon annan. Men jag som vanligtvis tänker mer än vad jag gör tänkte inte alls just då.
