140303






Äntligen är första vårmånaden här och snart kommer solen och värmen tillbaka. Längtar efter när solen är framme tills på kvällen, när blommorna börjar växa och när man kan strunta i tjocka jackor, halsdukar och vantar. Längtar efter att kunna cykla utan att frysa och att gå långa promenader i vårsolen. Hoppas våren kommer snabbt!
211013


200813

♥










270313:2
Vilken händelse har stärkt dig mest som person? Alla motgångar.
Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv? Att jag kan gå från att vara superlycklig till gråtfärdig eller arg på några sekunder.
Vilka egenskaper föraktar du mest hos andra? Personer som är egoistiska, eller elaka.
När känner du dig snygg? När livet är på topp.
Av vilka anledningar gråter du? Till det mesta, haha. Sorgliga filmer, böcker, texter. När jag är stressad, arg, sorg och om någon säger något elakt.
Tror du på något? Ödet.
I vilka situationer är du riktigt rädd? Om jag är högt upp, när det är mörkt utomhus och jag är själv, och för insekter.
Om du bara fick äta och dricka (vatten räknas inte) 5 saker för resten av ditt liv, vad skulle du välja då? Mjölk, tacos, kyckling, choklad och apelsin.
Om du fick en övernaturlig kraft eller kunskap, vad skulle du välja då? Att kunna lära mig allting jättesnabbt eller att läsa tankar kanske.
Om du skulle vara föreläsare, vad skulle du föreläsa om? Att man inte måste vara perfekt hela tiden.
Om du fick välja helt fritt, vilken utsikt skulle du vilja ha från ditt rum? Havet.

Om du fick äta middag med vem du ville i hela världen, vem skulle du välja då? Håkan Hellström.
Vad tycker du att vi människor skulle behöva mer av? Respekt.
Favorittid på dygnet? Morgonen tror jag.
Vad vill du göra just precis nu? Vara hos honom.

021212:2

291112

Idag är det femtio dagar sedan. Femtio dagar det slutade vara vi. Femtio dagar sedan han sa att han inte ville mer. Femtio dagar sedan jag fick mitt hjärta krossat på riktigt för första gången. På de här femtio dagarna har jag nog gråtit mer än vad jag har gjort under hela mitt liv. Det gör fortfarande så himla ont och när jag ställer mig frågor som varför får jag fortfarande som ett tryck över bröstet och ont i magen. Jag kan fortfarande känna mig ensam, trots att jag är bland folk. Ensam inuti kanske.
Jag känner att jag kanske inte så ofta berättar hur jag verkligen känner. Men det är så himla svårt att låta någon gå som man delat allt med. Jag tror att ni accepterar att jag inte skriver ut några detaljer om varför och hur. Det finns ingen som vet verkligen allt om det, bara han och jag. Kanske kommer jag någon gång berätta allt för någon som jag litar på, men inte här i bloggen.
Det kommer ta så himla lång tid innan jag vågar lita på någon så mycket igen. Innan jag vågar satsa helhjärtat på en enda person, älska någon mest av allt och ge mitt hjärta till någon annan. Det får ta det tid det tar, ellerhur?
Idag har det gått femtio dagar och jag överlevde. Jag bestämde mig att efter femtio dagar skulle jag släppa det och gå vidare. Jag har förstått att det är slut nu, på riktigt. Jag bestämde mig för att om jag klarade de första femtio dagarna kommer jag att klara mig föralltid.
161112:2













091112









