Nu när december är här, årets mörkaste månad, kan jag inte hjälpa att jag tänker tillbaka på precis den här tiden förra året. Det gör ont i mig att läsa alla förvirrande anteckningar som är nerskrivna med slarvig handstil. Det gör ännu ondare när jag tänker; kanske har det inte blivit bättre. Kanske står jag kvar på precis samma ruta nu, ett år senare. Jag borde vara ett år klokare och inte lika kaotisk. Borde veta mer, tänka mindre.