April var bra. Jag åkte till Göteborg med mina vänner, köpte en fin klänning, tog egobilder i speglar. Grillade marshmallows och solade. Men jag var så himla förvirrad också. Kramades och hade hans arm runt mig en kväll. Han som betydde allt några månader tidigare. Hans händer runt min midja kändes mer än de borde, trots att en annan kille dagen innan hade sagt att jag var finast i världen. I mina anteckningar står det längtar tillbaka, trots att mitt hjärta gjorde ont mest hela tiden. Han är det enda som kan göra mig så sjukt ledsen och så sjukt glad.