Det är höst och han är fortfarande min. Han blev min när löven började växa och han är fortfarande min när de faller igen. Nu vet jag vem han är, vart han bor och hur det låter när han skrattar. Nu vet jag hur han luktar, vad han tycker om och hur hans läppar känns mot mina. Nu vet jag att han har en leverfläck på samma ställe som Håkan Hellström, att hans händer alltid är varmare än mina och att hans kramar kan laga allt trasigt. För han har planterat vintergatan i min bröstkorg och lärt mig hur det känns att älska någon. För vem är jag utan honom? Vi är varandras in- och utandning.

Nu är det 10 månader sedan vi träffades för första gången. Idag har vi fyra månader tillsammans och jag är så lycklig över att han finns i mitt liv.

Tumblr