Det är slut mellan oss nu. Jag vet inte vad som hände eller hur det hände. Kanske berättar jag mer någon annan gång, kanske inte, Jag har ingen aning om vad som kommer hända nu, jag vågar inte längre titta framåt. Jag gråter varje gång ingen ser, ibland även när någon ser.

 

Jag får tips och stöttande ord från vänner jag inte pratar så ofta med. Kramar och hjälp från mina bästa vänner. Får röda märken på kinderna när jag torkar tårar med stickade vantar, bryter ihop på skoltoaletter och försöker att inte börja gråta på bussen hem (vänta tills du kommer hem, vänta tills ingen ser). Ler när någon tittar på mig, går på en fest som känns meningslös. Försöker hitta på någonting att göra hela tiden, träffa kompisar, skriva, måla, spela gitarr, träna. Behöver bara stå ut med tystnaden om nätterna. 

 

Jag vet att det finns så himla många som har varit med om samma sak. Snälla, kan ni inte berätta? Berätta hur ni tog er igenom det, hur det kändes och vad som helst. Snälla. Maila mig ([email protected]), smsa, skriv på kik, komentera här eller vad ni vill. Anonymt eller inte spelar ingen roll.