Jag kan inte längre avgöra vad jag vill. Ena stunden vill jag springa hem till honom, slänga upp dörren&skrika varförvarförvarför. Nästa stund vill jag springa hem till honom, slänga upp dörren och lägga mig i hans famn. 

Jag säger; det känns inte bra att detta är slutet.

Men det är inte slut än, det är bara början. Det kommer inte bli som förut, men det gör ondare än det borde.