Jag tittar på hans rygg. På hans leverfläckar som bildar mönster. På hans hår som lockar sig lite i nacken. Och jag tänker hur kunde jag någonsin leva utav det här? När han vrider huvudet åt sidan för att titta på mig känner jag mer än vad som egentligen går att känna. Och tänk att honom jag tycker mest om i hela världen, tycker om mig också.