Jag tittade fascinerat på hans blodådror som sökte sig upp längs med hans bleka underarmar. De liknade floder som slingrade sig fram till hans handflator. Eller som ett träds grenar som sträckte sig ut mot hans fingrar. Jag drog försiktigt med mitt finger, följde ådrornas väg tills jag kom fram till hans hand. Tog tag i den som la mina fingrar runt hans. 

"Jag älskar dig så det värker. Så mycket att mina ben och händer skakar och huden knottrar sig. Så mycket att jag nästan inte sover om nätterna", tänkte han. Men sa istället att kärlek bara är idiotiskt och att det egentligen inte ens existerar.